Jag är så sjukt trött men ändå vid bättre mod idag än tidigare.

I morse eller rättare sagt i förmiddags, när jag vaknade, så hade jag fått ett mail med en inbjudan till facklig utbildning. Jag tänkte att det var någon mening med det så jag tackade raskt ja och nu ser jag fram emot en 3-dagars utbildning som inkluderar en resa till Sthlm, Gröna Lund och Timbuk, klockrent! Det kommer säkert bli kanonkul, bara jag nu får ledigt från jobbet. Skulle faktiskt kunna tänka mig att jobba fackligt framöver så vi får se vad det ger!

Har även inhandlat "sommarkitet" till katten så hoppas han ska slippa de värsta fästingarna nu. Vad mer? Joo, ska spela lite tennis ikväll om jag orkar, alltid skönt att röra på sig. Så ska jag väl försöka fixa en tvättid me, de är så enkelt men ändå så himla svårt.

Vill verkligen bli piggare nu så att VI kan åka på vår planerade roadtrip, ser verkligen fram emot den..

Nog för nu, skriver mer sen :)

Hemma från kryssning igen, den var sådär måste jag säga.

Visst är det fantastiskt med vår men så mycke pollen som de e i år kan de aldrig ha varit förut. Jag är helt däckad, ögonen är helt röda, näsan rinner, jag nyser och har verkligen ingen ork. Kan sova hela dagarna om det bara är så, har fått en spruta men den hjälper inte ett dugg så här ligger jag i min soffa och kämpar med att öppna ögonen för att kunna skriva, fantastiskt!

Har blivit sjukskriven från jobbet i två veckor, dels p.g.a stress, dels p.g.a allergin. Det är både bra och dåligt, jag får tid att tänka och återhämta mig, fundera på vad jag ska ta mig till. Men jag orkar inget så om ja bara ligger i soffan så blir jag ju inte piggare och gladare direkt. Nåja, ska få nån samtalskontakt på vårdcentralen iaf, det är ju något bra.

Just de, mitt i all pollenallergi så släpade jag mig iväg på en dejt i torsdags, det tog verkligen emot o jag tänkte fly ifrån det men det gjorde jag inte. De blev ganska okej, hon verkar jättemysig. Det jäkliga nu att jag mår skit så kan inte träffa henne som jag mår nu.. Hoppas jag inte bränner mina chanser, men jag tänker att om hon är något att ha så väntar hon :)

Gaah, jag behöver verkligen ett socialt liv, de enda jag pratar med, i egenskap av mig själv, är mina föräldrar. Det känns inte riktigt okej, visst jag har några vänner men träffar dem så sällan. Jag vill göra så mycket saker men det blir aldrig något av det. Jag ägnar hellre tiden åt att ligga o fundera på nästa hemska jobbpass.

Har funderat lite på andra jobb och kollat upp min uppsägningstid, den är bara 1 månad så det är inte så farligt som jag trodde. Men jag ska göra ett seriöst försök att stå ut på min nuvarande arbetsplats över sommaren sen ska jag jäklar ha något nytt.

Hur ofta bör man byta jobb? Jag har snart jobbat med samma sak i fem år, det tycker jag känns lagom. Man måste ju utvecklas och få lite ny stimulans.

FÄSTINGMEDEL måste införskaffas till katten, han inhyser ett stort antals illbattingar i sin frodiga päls!

Jag vill till havet, undrar om jag ska åka iväg o fiska, allergi eller inte... Ja det gör jag, en släng av spontanitet, jag i ett nötskal. Återkommer med rapport om fångsten sen :) Ha det bra alla :)

Mitt jobb, det äter upp mig.. Nu står det klart, tydligare än någonsin förr. Jag MÅSTE byta jobb, den här sommaren ska jag stå ut sen ska jag göra något nytt. Det behövs, jag vill ha ett stimulerande jobb där jag kan utvecklas, ett jobb där jag träffar människor och där jag får göra olika saker.

Delmål nr.1 är härmed upprättat.

Hur ska jag träffa mer folk privat? Jo, jag ska anmäla mig till en kurs, det borde väl vara en bra idé?

Tycker om att fota så kanske en fotokurs? Jag vill lära mig spela gitarr me så kanske en gitarrkurs, får se vad de blir.

Detta får också bli till hösten.

Delmål nr.2 tar sin form.

På fredag ska jag göra nåt kul, jag ska göra det kul även fast det tar emot, ska på kryssning :) Hoppas det blir bra.

Jag vill bli berömd, någon som har nåt bra tips att ge?

Ha de gott allihopa, nu kallar tv:n.. Napoli-Palermo får bli min vän ikväll :)

O till dig, jag vill verkligen träffa och lära känna dig, ska bara ta mod till mig :)

Måste få utlopp, måste få va den jag är, måste få skriva..

Valborg, ensam, otroligt jävla ensam. Visst jag väljer det själv, jag är rädd..

Tänk vad vissa spår och ärr kan sitta djupt, jag är så väl medveten om dem men jag är likväl rädd för att gå vidare.

Det gamla, det enkla, det ensamma är något jag är riktigt bra på att hantera. Det är så tryggt och inget eller ingen kan komma åt mig.

Men nu till varför jag bloggar, jag vill ta mig härifrån, jag ska klara det. Jag ska göra det jag tycker om och jag ska bli den jag vill. Jag kommer skriva hur det går och hur jag ska gå tillväga. Jag ska ändra mitt liv men jag ska skynda långsamt. Det är något jag lärt mig i livet, ta hellre 100 långsamma steg framåt än att ta 1000 snabba o sen halka ner igen..

Jag jobbar med ett jobb jag från början älskade, jag fick så mycket bekräftelse och alla tyckte så bra om mig. Det gick jag såklart igång på då jag alltid lärt mig att mitt värde bestäms av min prestation. Så sjukt och snevridet men så svårt att vänja sig av vid. Nu älskar jag inte mitt jobb längre, jag tackade nyligen ja till den fasta tjänst jag i flera år kämpat för. Varför? Jag vet inte, av den anledningen att man inte tackar nej till ett fast jobb skulle jag tro. Jag avskyr att gå till jobbet, mår dåligt långt innan och längtar bara tills ja får komma hem. Byt jobb tänker ni, ja det är min plan men man byter inte bara jobb sådär.Det finns INGA jobb, sommarjobb ja men varaktiga jobb nej.

Jag flyr, jag flyr från mig själv, från mina känslor, jag blir kall och introvert. Jag drömmer om en annan jag, en jag som passar in. Eller både och, jag vill inte passa in överallt, jag vill gå min egen väg men jag vill gå den vägen med någon annan. Jag förkastar känslan av ensamhet och utanförskap, jag söker meningen och glädjen. Jag säker kärleken och ömsesidigheten. Jag söker lugnet och tryggheten. Jag vet så mycket om mycket men att tillämpa kunskapen på sig själv är inte lätt.

Mitt bagage är allt annat än lätt och mycket kommer jag säkert få släpa runt på ett bra tag till, jag är beredd, ingen ska få hindra mig att komma dit jag vill.. Jag har kommit långt redan..

När är man redo för ett förhållande? Någon som vet? Jag har haft 15 förhållanden jag inte har varit redo för, jag har spelat ut alla mina dåliga kort i samtliga förhållanden. Har jag inte flytt förhållandet själv så har jag agerat ut på något oklart vis så att den andra har flytt istället. Jag har undermedvetet försökt att avsluta alla förhållanden i samma stund som jag har inlett dem.. Jag är så rädd för att va sårbar, rädd för att släppa någon nära, rädd för att bli sårad. Om det beror på att jag själv har sårat så många vet jag inte. Jag hatar mig själv för det, jag tänker ofta att jag ska be de jag har gjort illa om ursäkt. Men att riva upp kanske gör mer ont än att få höra en ursäkt från mig, vem vet!?

Jag vet just nu att jag är en otroligt fin person som är värd att älskas, jag har så mycket att ge. Men i morgon kan känslan vara helt annorlunda.

Nu får det va nog för nu, jag återkommer!